LL Caddis

En av de bästa öringflugorna när det gäller att locka upp fisken till ytan.

Inledning
Detta är ett av mina absoluta favoritmönster när det kommer till fiske efter brunöring. I grunden bygger denna fluga på G&H Sedge eller Goddard Caddis som den brukar kallas i Sverige. Skillnaden, när det kommer till praktiskt fiske, är dock ganska stor.

Jämfört med Goddard Caddis har denna fluga en annan form på kroppen, ett hackel utan flytförmåga och en bulb som har ett antal olika funktioner. Bulben, som består av en enkel frigolitkula, fungerar som flyt-, presentations- och visuell hjälp för fiskaren.

Mönstret har varit med i ett antal olika TV-program och filmer under de fjorton år som har förflutit sedan jag först knåpade ihop några prototyper 1995, men jag har aldrig tidigare skrivit någon bindbeskrivning eller förklarande text till varför flugan är konstruerad som den är. Det har helt enkelt varit en kompisfluga, för de närmaste vännerna och en del kunder som jag har guidat på öringfiske. Nu börjar flugan spridas lite mer och därför tänkte jag att det är lika bra att ge min bild av hur flugan skall se ut, bindas och fiskas.

Utseende
LL Caddis skulle kunna kallas för innovativ när det kommer till flugbindning men jag nöjer mig med att kalla den för en synnerligen bekväm och effektiv fiskefluga.

Börjar vi med att titta på kroppen så är denna betydligt kortare och avrundad än vad som är normalt på nattsländeimitationer med hjorthårskropp. Anledningen till detta är helt enkelt att jag inte vill få med mig för mycket vatten upp i luften när jag lyfter flugan. Dels utsätter en tung fluga både fiskaren och utrustningen för en onödig belastning men framför allt ger en fluga med mycket vatten i kroppen en massa spray över vattenytan vid det främre blindkastet. Fiskar du i ett lugnt vatten är detta aldrig bra eftersom öringen reagerar på alla okända fenomen i dess närhet. Imitationsbindaren kan ju alltid klaga på att den avkortade bakkroppen inte ger nattsländans vingar full rättvisa men eftersom det inte påverkar flugans fiskbarhet kan jag leva med den kritiken.

Hacklet på denna fluga har ingen egen flytförmåga utan har enbart som uppgift att på ett bra sätt markera nattsländans ben och ge flugan liv. Vi får en bra imitation samtidigt som hacklet ger ett minimalt luftmotstånd när vi har flugan i luften. Som ett extra bonus får flugbindaren ut betydligt fler flugor per hackel som dessutom inte behöver uppnå några speciella kvalitetskrav. Det går bra med vilket tupphackel som helst, bara det är tillräckligt långt och styvt i sina fibrer.

Bulben på denna fluga är det som ger den dess utmärkande egenskaper. Mitt första och största krav på denna fluga var att den skulle vara osänkbar, även med fiskslem i hjorthåret. Valet av ett konstmaterial var då ganska enkelt och just för tillfället hade jag bara små frigolitkulor hemma. Det har senare visat sig vara de absolut bästa valet för detta mönster. Frigolitkulan har en mycket hög flytförmåga, den är stark och väljer man en vit kula ser man flugan bra även i skymningsljuset. Binder man sedan in frigolitkulan, bulben, så som jag beskriver i denna artikel ger den också en mycket fin plogbild när man stripar hem flugan på ytfilmen.
 

Fisketeknik
Först och främst är LL Caddis en stillvattenfluga även om den fungerar mycket bra i strömmande vatten också. Hela konstruktionen baseras på att flugan skall stripas hem i ytfilmen. Ett par korta ryck och sedan en paus på ett par sekunder. Ibland pausar man lite längre och ibland kan man göra ett serie med små ryck i fluglinan så att fisken tror att sländan är på väg till någon annan del av vattnet. Fiskar man denna fluga ända inne vid strandkanten och utåt blir den helt enkelt totalt oemotståndlig för öringarna som står på grundvattnet och håller sina ståndplatser.

En fluga som ligger djupt i ytfilmen krokar alltid fisken bättre än en högflytande dito. Den korta bakkroppen på LL Caddis ger flugan en naturlig vinkel i vattnet, med krokböjen liggandes djupt samtidigt som hjorthåret gör att flugan inte kantrar över utan istället ligger stabilt i ytfilmen. Frigolitkulan hjälper sedan till med precis den extra flytkraft vi behöver för att flugan inte skall sjunka när det kommit fiskslem på den. Att slippa torka av flugan vid mörkerfiske och ändå veta att den ligger som den skall i vattnet är en dröm för alla öringfiskare.

Bulbens runda form ser till att flugan går upp fint på ytfilmen när vi stripar hem den eller lyfter flugan från vattnet för ett nytt kast. Frigolitkulans runda form gör att denna fluga också passar perfekt när man förflyttar sig mellan olika fiskeplatser när man sitter i en båt eller flytring, du behöver aldrig plocka upp flugan ur vattnet, den flyter ändå. Vad man däremot skall vara observant på är att denna fluga fiskar mycket bra när den ligger och drar efter båten eller flytringen. Lätta på bromsen och håll koll på ditt spö.

Det största problemet med Goddard Caddis är att sprötena tvinnar tafsen. Sprötena är viktiga eftersom de är dessa som lyfter upp flugan mot ytfilmen och tar man bort dem (vilket många fiskare gör) förlorar man en stor del av denna flugas bra egenskaper. Bulben ersätter sprötena fullt ut och ger dig en fluga som aldrig tvinnar tafsen bara du använder en tafstjocklek som inte är för tunn. En slittafs på 0.20-0.25 mm är lagom för denna stora fluga och skrämmer inte på något vis fisken. Det har jag personligen testat i öringeldoradon som Patagonien, Tasmanien och i Nya Zeeland, för att inte tala om alla de nordiska vatten den fångat fisk i under årens lopp.

För det mesta binder jag flugan på en mycket vass x4 lång streamerkrok i storlek #6. Skall jag långt norrut brukar jag ta med mig några LL Caddis i storlek #8 även om dessa mycket sällan kommer till bruk. Vill man fiska lax eller storöring på torrfluga fungerar det bättre med min LL Bomber som du kan se på en bild längst ner i denna artikel.

Färgerna på flugan är fyra även om den naturella dominerar mitt fiske. Svart, rött, naturellt och vitt är de färger jag använder. Svart på natten, rött i skymning och gryning (samt nermulna dagar), grått för normalt dagfiske och vitt när solen ligger på. Den vita flugan skulle jag aldrig lämna hemma eftersom hela mönstret i grunden ger en mycket kraftig silhuett som ofta behöver lättas upp lite med en riktigt ljus fluga i solskenet.

Fiskar du denna typ av stor nattslända i strömvatten fungerar de oftast bäst om man låter dem stripa över vattenytan med linan i en stor båge. Hugget kommer oftast mycket snabbt och hårt så håll lagom i utrustningen så att du inte drar flugan ur öringens mun. Alternativt kan man menda som vanligt och fiska över kända ståndplatser utan att flugan draggar över huvud taget.
 

Material
Försök att få tag i ett så kraftigt hjorthår som möjligt. Bukhåren (belly hair) finns i alla färger, utan naturellt grått då detta hår är vitt från början, och har flera tilltalande egenskaper. Det saknar nästan helt underhår som ovillkorligen måste tas bort, det är grovt och lätt att binda in på stora flugor som LL Caddis och flytförmågan är mycket god.

Traditionellt binder man hjorthårsflugor med lite tjockare tråd, så kallad monocord, men det går faktiskt utmärkt att binda in bukhåret med en vanlig 6/0-tråd. Tunnare trådar skär av hjorthåret och skall inte användas även om man rent tekniskt klarar av att binda in hjorthåret med en modern 8/0 så ser flugan inte så rolig ut efter några luftkast vid ditt favoritvatten.

Många öring- och harrfiskare lägger ner mycket energi på att välja ut bra krok till sina torrflugor av mer normal storlek. När det kommer till flugor som kräver streamerkrok går de i regel in i affären och väljer de som är billigast eftersom de ändå bara skall användas till streamers eller stora fula torrflugor. Sanningen är den att ju kraftigare wire en krok har desto mer omsorg skall man lägga ner när det kommer till att välja rätt krok. Märken som Partridge och Scorpion brukar ha bra streamerkrok i sina sortiment. Köp gärna hullinglös krok om du har turen att lyckas övertyga din handlare om att ta in dem i sitt sortiment.

Vita frigolitkulor, bindtråd och tupphackel, av den typen man använder till laxflugor, köper man enklast även de i sportfiskeaffären.
 

Mönstret
Jag har varit en stor vän av Goddard Caddis ända sedan början av min flugfiskekarriär. Jag tycker att det är ett synnerligen intelligent mönster men när det kommer till det praktiska fisket kan man bli tokig när man tänker på all den tvinnade tafs som har passerat framför ögonen. Ett annat problem med antennerna på flugan är att de har en viss förkärlek för att trassla till livet för fiskaren i mörkret.

Jag gick faktiskt och funderade på hur man skulle kunna konstruera ett nytt mönster i ett par år. Innan denna fluga blev verklighet.  Den nya flugan skulle ha kvar alla fördelarna från Goddard Caddis samtidigt som den skulle bli en riktigt praktisk fiskefluga. Mina två viktigaste kriterier var att flugan varken skulle sjunka eller tvinna tafsen.

Den faktiska flugan kom sedan till på en kvart. När jag satt och band upp några Anthelope Caddis en kväll kom jag plötsligt ihåg mitt problem och tog en paus för att titta i mitt bibliotek. Jag visste att originalmönstret till Goddard Caddis inte såg ut riktigt på samma sätt som de flugor vi idag köper i affärerna. Vi köper och fiskar med den amerikanska varianten medan den ursprungliga, Engelska, G&H Sedge var betydligt mer sparsamt dressad i hacklet.

När jag slagit upp en bild av originalmönstret, bunden av John Goddard, förstod jag plötsligt vad det var han och Cliff Henry haft i tankarna när de skapade flugan. Hacklet ser ut ungefär som på LL Caddis men med den skillnaden att det inte är klippt på undersidan. Jag antar att de på detta sätt hoppades ge flugan lite mer flytkraft och ett bärplan som den kunde lyfta på ur vattnet.

Efter att ha sett bilden på originalmönstret föll alla bitar på plats. Bort med hacklet på undersidan, bort med antennerna och in med frigolitkulan istället. På de första prototyperna lät jag bakkroppen sticka ut som på traditionella hjorthårsflugor. Till säsong två för LL Caddis, 1996, såg den faktiskt ut precis som den gör idag. Den var färdig men det visste jag inte då.

Jag har senare provat ett stort antal varianter med olika materialval och utföranden utan att hitta något som fungerar bättre. Efter att ha gjort ett ett antal olika flugor med foam i huvudet (vilket blir estetiskt mer tilltalande) istället för frigolitkulan kan jag bara konstatera att bulben vinner, i alla klasser.
 

Bindbeskrivning

Det krävs lite träning för att få till hjorthåret bra. För att underlätta har jag i denna bindbeskrivning valt att beskriva alla detaljer mycket noggrant så att även de som är ovana vid att binda med hjorthår skall få en så bra introduktion som möjligt. Tålamod, lugn och träning är det enda som gäller när man börjar binda med hjorthår.

1. Börja med att täcka krokskaftet med bindtråd, framifrån (börja fem-sex millimeter bakom krokögat) och bakåt. När du kommer till en tänkt punkt mellan krokspetsen och hullingspetsen skall du vända framåt i glesa, väl spända, varv och sedan gå bakåt igen till en punkt en knapp millimeter framför den punkt du började på. Gör ett halvslag med fingrarna eller med en whip-finisher så att under laget sitter bra. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med ett stabilt underlag för hjorthåret som annars kommer att glida runt på krokskaftet lite som det vill efter ett tags fiskande. Har du gjort rätt så kommer det se ut som på bilden ovan. Denna metod ger ett mycket stabilt underlag som är lite ojämnt i tjocklek så att buntarna med hjorthår fixeras bra.

2. Nu är det dags att binda in den första bunten med hjorthår. Till att börja med skall vi preparera hjorthåret som vi skall binda in på flugan. Även om håret på LL Caddis klipps på alla sidor skall vi försöka hålla buntarna så samlade som möjligt innan vi fäster in dem på krokskaftet. Det blir mycket enklare att binda in håret samtidigt som den färdiga flugan kommer att se bättre ut.

Börja med att vika ut en bunt hjorthår från skinnet som har tjockleken av en blyertspenna. Ta ett stadigt tag om bunten med hår och klipp loss dem så nära roten som möjligt. Nu håller man hårbunten i den spetsiga delen samtidigt som man drar bort eventuella underhår med den andra handen. Det är mycket viktigt att underhåren kommer bort eftersom den färdiga flugan annars kommer suga vatten och bli tung samtidigt som flytförmågan minskar drastiskt.
När underhåren är borta lägger man ner hårbunten i hair-stackern med den tjocka delen neråt så att stickhårens toppar pekar uppåt. Knacka hair-stackern mot under laget några gånger så att den tjocka delen jämnas till. Sära försiktigt på hair-stackerns två delar och ta tag i den tjockare delen med vänster hand om du är högerhänt. Klipp av hårbunten så att den blir fyra-fem centimeter lång. Genom att klippa av spetsarna på stickhåren blir det mycket lättare att binda in håret på krokskaftet.

Bindtråden har fixerats på krokskaftet med ett halvslag så att vi med säkerhet vet var den första bunten kommer att hamna på flugan. Håll nu hårbuntens mitt rakt över den punkt där bindtråden hänger. För bindtråden över bunten och ner under krokskaftet forsätt uppåt och lägg bindtråden återigen över hårbunten med lätt hand, rakt ovanpå den första tråden. Nu skall hårbunten spännas fast mot krokskaftet.

Genom att dra bindtråden nedåt på baksidan och sakta spänna upp de varv vi lagt tidigare kommer hjorthåret att successivt spännas allt hårdare mot krokskaftet. När trycket ökar lite skall vi också släppa hårbinten och låta den glida med runt krokskaftet ett knappt varv så att hjorthåren sprids jämnt runt den blivande flugan. Samtidigt som håren sprids runt krokskaftet för man bindtråden under flugan och framåt uppåt. Nu skall tråden inte läggas ovanpå de två första varven utan istället börjar man en liten stigning framåt mot krokögat. På detta sätt kommer håren att spridas fint över krokskaftet. Fortsätt sedan att linda bindtråden framåt i tre eller fyra varv till, med samma jämna stigning, och stanna med tråden hängandes nedåt. Dra med handen över hela hårbunten, framifrån och bakåt, så att hela krokskaftet blottas ända ner till det sista varvet på stigningen. Lägg nu två hårda varv precis i framkanten av det nyss inbundna håret så att den första bunten slutligen fixeras helt mot krokskaftet. Har du lyckats så skall det se ut som på bilden ovan.

Det troligaste är att du kanske måste göra om detta moment några gånger om du inte har bundit med hjorthår tidigare. Med lite träning kommer detta moment att sätta sig och efter det kan man binda vika hjorthårsmönster som helst.

3. Fortsätt nu med att binda in den andra bunten med hår på exakt samma sätt. Denna gång går det lite lättare eftersom man har den första hårbunten som stöd och måttstock för var man skall binda in håret. Var inte rädd för att dra det redan inbundna håret bakåt eftersom det sitter fast riktigt hårt på flugan. Skulle håret lossna får du helt enkelt bakläxa eftersom flugan ändå skulle ha gått sönder efter lite fiskande ute vid vattnet.

4. När den tredje hårbunten är på plats skall man ha ungefär så mycket plats över på krokskafet som syns på bilden ovan. Det är lätt hänt att man göt allt för stora stegningar de första gångerna man binder med hjorthår och hamnar för långt fram på krokskaftet men det är bara att ta upp det man har gjort och börja om. Hjorthår är billigt och vi har råd att slösa med det lite under tiden som vi lär oss hantera det på rätt sätt.

5. Den fjärde hårbunten är också den sista under förutsättning att vi använder det grova håren från hjortens buk och en streamerkrok i storlek #6. Har allt gått bra ser flugan nu ut som på bilden ovan med en dryg millimeter kvar av bindtråd på skaftet som inte är utnyttjat ännu. Avsluta detta moment med att fästa tråden och klippa av den.

Nu kommer vi till själva formgivningen av flugans kropp. Det kan verka lite skrämmande att klippa i håret man så omsorgsfullt har bundit in men detta är faktiskt en ganska enkel procedur som mycket sällan misslyckas.

6. Till att börja med så skall vi klippa flugan på undersidan. Detta första klipp kommer senare vägleda oss mot en perfekt klippt hjorthårskropp. Fäst flugan upp och ner i bindstädet eller montera den i en peang som du håller i vänster hand. Den sistnämnda metoden är lätt och snabb eftersom vi kan anpassa vinkeln på båda händerna medan vi klipper.

Håll flugan upp och ner och klipp sedan en kanal i hjorthåret, från krokögat mot krokböjen. Använder vi en fårsax är det lätt att kontrollera mängden hår vi har mellan skänklarna och att vi klipper i plan så att undersidan av flugan blir helt rak, i våg. Det fungerar naturligtvis också med en vanlig sax också men det är mycket svårare. När man klipper med en fårsax klipper man helt enkelt så nära krokskaftet man kan. Streamerkrokens nedböjda öga ger oss per automatik en lagom distans från krokskaftet så att håret, på flugans undersida, blir lite längre framtill. Detta ger oss i slutändan en fluga som ligger med lite vinkel bakåt. Denna vinkel gör att krokböjen ligger något djupare i vattnet vilket i sin tur ger oss bättre krokningsegenskaper. Vinkeln, i kombination med bulben, ger oss en fluga som inte gräver ner sig i vattnet när vi stripar hem den.

7. När kanalen i mitten är klippt behöver vi bara fortsätta med ytterligare två klipp, ett på var sida om den första fåran, för att ta fram flugans platta undersida.

8. Nu skall vi lägga det första klippet som ger kroppens kontur. Genom att vila fårsaxens skänklar mot krokögat i en vinkel lätt ut från krokskaftet får vi till konformen på vår fluga. Är det första gången man gör detta så lägger man lätt vinkeln lite väl tilltagen men det gör inget för det går alltid att klippa lite mer om man upptäcker att bakkroppen blir för stor och gles i håret.

9. När vi är nöjda med vinkeln på det förta klippet fortsätter vi genom att vila saxens vänstra skänkel mot det tidigare klippet och lägga ett nytt klipp, i exakt samma vinkel, vid sidan av det första. Bry dig inte om ifall det är svårt att få med håren i bakkanten, vi skall ändå trimma dessa senare.

10. Fortsätt nu runt hela kroppen på samma sätt så att konen blir likformig runt hela kroppens överdel. De första gångerna man klipper är man ofta lite feg vilket lätt resulterar i att flugans kon blir sned, med längre hår ju längre bort vi kommer från det första klippet. Detta åtgärdar man enklast genom att hålla flugan rakt och titta uppifrån samtidigt som man lägger ett nytt klipp på flugans bortsida som har samma vinkel som det första klippet. Efter detta är det bara att följa med med saxen och klippa om flugans konform så att den blir rak och fin.

11. På bilden ovan kan du se hur det hela skall se ut när vi har klippt färdigt konformen på vår fluga.

12. Nu skall vi börja forma den bakre delen av kroppen. Även här börjar vi på flugans undersida för att få en bra utgångspunkt. Klipp helt enkelt ner hjorthåren, framifrån och bakåt, med saxen ända in mot krokskaftet så att det bildas en mjuk böj som avslutning på den flata undersidan.

13. Fortsätt sedan runt hela kroppen så att hela flugkroppen ser ut som på bilden ovan. Längden på kroppen blir bra om den sträcker sig ett par millimeter bakom hullingspetsen.

14. Nu är flugkroppen nästan färdig. När du är nöjd med formen skall du dra fingrarna fram och tillbaka genom kroppen några gånger så att alla hår som legat snett under klippningen rätar ut sig. Gå över flugan en sista gång och klipp ner alla hår som sticker ut. Med lite träning tar hela klippningen inte mer än någon minut och blir ett av de roligare momenten när man senare serieproducerar denna fluga.
 

15. Nu byter vi till en vit bindtråd och fäster in denna någon millimeter framför hjorthåret. Anledningen till att vi väljer en vit bindtråd är att vi inte vill att denna skall synas kring bulben på den färdiga flugan.

16.Ta ett tupphackel som inte är för mjukt i fibrerna och dra ut de nedersta tre fyra fibrerna och klipp av dessa. Anledningen till att man skall klippa och inte dra av fibrerna är den att stammen inte skall bli försvagad och att de korta, avklippta, fiberstammarna ger ett utmärkt fäste så att hacklet senare inte lossnar från flugan. Bind in hacklet på krokskaftets bortsida så att det pekar uppåt som på bilden ovan.

17. Linda hacklet fem sex varv i motsatt riktning till hur bindtråden lindas runt kroksakftet. Fäst hacklet och ansa bort onödigt material.

18. Plocka fram en frigolitkula och håll denna över krokskaftet. Lägg bindtråden över kulan och runt skaftet så att det bildas en liten boll framtill och en stor baktill. Spänn fast ordentligt med ytterligare ett lager bindtråd. Lyft lätt på den främre, lilla bulben, och lägg ett par bindtrådsvarv under denna och fortsätt sedan med ytterligare ett varv över de tre första, mellan de båda bulberna. Avsluta nu bindmomentet på flugan med två whip-finishknutar som du lägger under den lilla bulben och klipp av tråden.

Genom att ta tag i hacklet bakom den stora bulben och dra detta utåt sidorna kommer flugans ben att lägga sig i fin vinkel ut från kroppen.

19. Det sista momentet är nu att klippa bort överflödigt hackel på flugans under och översida. Kom ihåg att hacklet enbart har som uppgift att markera nattsländans ben och fungera som stabilisatorer varför det inte  behövs så många fibrer på varje sida. Se till att de pekar ut rakt på båda sidorna eftersom flugan annars kommer att ligga snett i vattnet. Använder man ett för mjukt hackel kommer detta att vika sig in i bakkroppen när man luftkastar och det är inte alls säkert att dessa fibrer sedan sträcker ut i vattnet för att markera benens rörelse, vilket är viktigt på flugor som skall stripas hem.

Din första fluga ser kanske inte så fin ut men den fiskar säkert alldeles utmärkt bara du har följt reglerna som ger denna fluga dess egenskaper ute vid fiskevattnet. Flugan är hållbar och kan ta många fiskar innan det är dags att sätta på en ny fluga på tafsen. Den tjocka tafsen gör att man inte heller kommer bli av med så många flugor i buskar och träd då de i regel enkelt går att plocka ner eller helt enkelt dra loss utan att tafsen går av. Skulle olyckan vara framme och tafsen går av är det faktiskt värt mödan att gå och titta efter flugan, den är stor och syns ganska bra i buskar och träd.

Lycka till med en av de bästa flugorna för brunöring. Det är lite jobbig att lära sig binda detta mönster men det är värt varenda minut vid bindstädet.

Mikael Båth, Göteborg i januari 2009

LL Bomber

Vill du prova på att fiska storöring eller lax med torrfluga är LL Bomber ett mycket bra val.

Denna fluga ingår liksom LL Caddis i Mikael Båth's LL Serie som innehåller femton olika mönster för allt fiske från småharr till stor torrflugelax i våra Skandinaviska vatten.